Baptistbekännelse från 1689
"Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”
Romarbrevet 10:10
Kapitel 1
OM DE HELIGA SKRIFTERNA
1. Den Heliga Skrift är den enda tillräckliga, säkra och ofelbara regeln för all frälsande kunskap, tro och lydnad.1 Även om ljuset från naturen och skapelsens verk och försynen så långt uppvisar Guds godhet, vishet och makt, att människor lämnas utan ursäkt, är dessa inte tillräckliga för att ge den kunskap om Gud och Hans vilja som är nödvändig för att bli frälst.2 Därför behagade det Herren att, vid olika tillfällen och på omväxlande sätt, uppenbara Sig själv och kungöra denna Sin vilja för Sin församling; 3 och därefter; för att bättre bevara och sprida sanningen; och för att mer säkert befästa och styrka församlingen mot köttets fördärv och Satans och världens illvilja – att låta densamma nedtecknas; vilket gör de Heliga Skrifterna högst nödvändiga, nu när Guds tidigare sätt att uppenbara Sin vilja för Sitt folk fått sitt slut.4
1 2 Tim 3:15-17; Jes 8:20; Luk 16:29,31; Ef 2:20;
2 Rom 1:19-21, 2:14,15; Ps 19:1-4;
3 Hebr 1:1;
4 Ords 22:19-21; Rom 15:4; 2 Petr 1:19,20
2. Under namnet ”Den Heliga Skrift”, eller ”Guds skrivna Ord” innefattas nu alla böckerna i Gamla och Nya testamentet, som är följande:
GAMLA TESTAMENTET:
Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Josua, Domarboken, Rut, Första Samuelsboken, Andra Samuelsboken, Första Kungaboken, Andra Kungaboken, Första Krönikeboken, Andra Krönikeboken, Esra, Nehemja, Ester, Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Jesaja, Jeremia, Klagovisorna, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, och Malaki.
NYA TESTAMENTET:
Matteusevangeliet, Markusevangeliet, Lukasevangeliet, Johannesevangeliet, Apostlagärningarna, Romarbrevet, Första Korinterbrevet, Andra Korinterbrevet, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet, Första Tessalonikerbrevet, Andra Tessalonikerbrevet, Första Timoteusbrevet, Andra Timoteusbrevet, Titusbrevet, Filemonbrevet, Hebreerbrevet, Jakobs brev, Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet, Första Johannesbrevet, Andra Johannesbrevet, Tredje Johannesbrevet, Judas brev, och Uppenbarelseboken.
Alla dessa är givna genom Guds inspiration, till att vara regeln för tro och liv.5
5 2Tim 3:16
3. De böcker man vanligtvis kallar Apokryferna, är inte del av Skriftens kanon eller regel, eftersom de inte är av gudomlig inspiration, och därför inte har någon myndighet över Guds församling; inte heller ska de godkännas eller brukas på något annat sätt än andra mänskliga skrifter.6
6 Luk 24:27,44; Rom 3:2
4. Man ska tro den Heliga Skrift på grund av dess auktoritet, och den stöder sig inte på någon människas eller församlings vittnesbörd, utan helt och hållet på Gud (som är sanningen själv), dess författare. Därför ska den tas emot: För att den är Guds Ord.7
7 2 Petr 1:19-21; 2 Tim 3:16; 1 Thess 2:13; 1 Joh 5:9
5. Vi må röras och ledas av vittnesbördet från Guds församling till att få en hög och vördnadsfull aktning för de Heliga Skrifterna. Hur himmelskt innehållet är, hur praktisk läran är, hur majestätisk stilen är, hur alla delar hänger ihop; helhetens vidd (vilken är att ge all ära åt Gud), den fullständiga uppenbarelsen den gör av den enda vägen för människans frälsning, och många andra ojämförbara förträffligheter, och alla dess fullkomligheter; är argument som den rikligt bevisar sig vara Guds Ord igenom, men trots detta kommer vår fulla övertygelse och försäkran om dess ofelbara sanning och gudomliga auktoritet från den helige Andes verk på insidan, som vittnar genom och tillsammans med Ordet i våra hjärtan.8
8 Joh 16:13,14; 1 Kor 2:10-12; 1 Joh 2:20,27
6. Hela Guds rådslut i fråga om allt som krävs för Hans egen ära, människans frälsning, tro och liv, är antingen uttryckligen nedtecknat eller nödvändigtvis innefattat i den Heliga Skrift: och till detta får ingenting någonsin läggas till, vare sig det är genom ny uppenbarelse från Anden, eller människors traditioner.9 Icke desto mindre erkänner vi att Guds Andes inre upplysning krävs för att man på ett frälsande sätt ska förstå sådana saker som är uppenbarade i Ordet,10 och att det finns vissa omständigheter rörande tillbedjan av Gud och församlingsstyre som mänskliga handlingar och samhällen är vana vid, som bör ordnas i ljuset av naturen och kristligt vett, i enlighet med Ordets allmänna regler, som alltid ska iakttas.11
9 2 Tim 3:15-17; Gal 1:8,9;
10 Joh 6:45; 1 Kor 2:9-12;
11 1 Kor 11:13,14; 1 Kor 14:26,40
7. Alla saker i Skriften är inte lika självklara, eller lika tydliga för alla;12 men däremot är det så att alla saker som är nödvändiga att veta, tro och iaktta för att bli frälst, är så tydligt framlagda och öppnade på det ena eller det andra stället i Skriften, att inte bara de lärda, utan även de olärda, som på rätt sätt använt ordinära medel, kan uppnå en tillräcklig förståelse av dem.13
12 2 Petr 3:16;
13 Ps 19:8; Ps 119:130
8. Det Gamla testamentet på hebreiska (som var modersmålet för Guds folk från förr),14 och det Nya testamentet på grekiska (som vid tiden då det skrevs ned var det mest allmänt kända för folken), är direkt inspirerade av Gud och bevarade rena genom Hans odelade vård och försyn i alla tider, och därför sanna och tillförlitliga; så att församlingen i varje tvistefråga gällande religion ytterst ska åberopa dem.15 Men eftersom dessa ursprungliga språk inte är kända för hela Guds folk, som har en rätt till och del i Skrifterna, och är befallda att i fruktan för Gud läsa,16 och utforska dem,17 så ska de översättas till varje språk hos de folk de kommer till,18 så att Guds Ord rikligt tar boning i alla och de kan tillbe Honom på ett godtagbart sätt och få hopp genom uthållighet och uppmuntran från Skrifterna.19
14 Rom 3:2;
15 Jes 8:20;
16 Apg 15:15;
17 Joh 5:39;
18 1 Kor 14:6,9,11,12,24,28;
19 Kol 3:16
9. Den ofelbara tolkningsnyckeln för Skriften är Skriften själv; och varje gång det kommer en fråga om något skriftställes sanna och fulla innebörd (som inte är flera, utan en enda), måste den redas ut genom andra ställen som talar mer tydligt.20
20 2 Petr 1:20, 21; Apg 15:15, 16
10. Den överlägsna domare, som alla tvistefrågor i religion måste avgöras genom, och alla konciliebeslut, åsikter hos forntida författare, människors läror och individers tolkningar, måste granskas genom, och i vars domslut vi ska vila, kan inte vara någon annan än den Heliga Skrift som blivit överlämnad genom Anden, och i en Skrift som överlämnats på detta sätt blir vår tro slutgiltigt avgjord.21
21 Matt 22:29, 31, 32; Ef 2:20; Apg 28:23