1. Den allomfattande eller allmänna församlingen, som (med hänseende på Andens inre verk och nådens sanning) kan kallas osynlig, består av hela de utvaldas antal, som har varit, är och kommer att samlas till en enda, under Kristus, dess huvud; och är makan, kroppen, fullheten av Honom som fyller allt i alla.1

1 Hebr 12:23; Kol 1:18; Ef 1:10,22,23, 5:23,27,32

2. Alla människor över hela världen, som bekänner tron på evangeliet och lydnaden till Gud genom Kristus i enlighet med det och inte förstör sin egen bekännelse genom några fel som vränger grunden, eller ohelig vandel, är, och kan kallas synliga heliga;2 och av sådana bör alla enskilda församlingar bestå.3

2 1 Kor 1:2; Apg 11:26;

3 Rom 1:7; Ef 1:20-22

3. De renaste församlingar under himlen är föremål för blandning och fel;4 och vissa har urartat så mycket att de inte är några Kristi församlingar, utan Satans synagogor;5 ändå har Kristus alltid haft, och kommer alltid ha ett rike i denna värld, ända till slutet, bestående av de som tror på Honom och bekänner sig till Hans namn.6

4 1 Kor 5; Upp 2,3;

5 Upp 18:2; 2 Thess 2:11,12

6 Matt 16:18; Ps 72:17, 102:29; Upp 12:17

4. Herren Jesus Kristus är församlingens Huvud och på Faderns beställning är det i Honom som all makt till att kalla, inrätta, ordna eller styra församlingen, är installerad på ett överlägset och suveränt sätt;7 och det är inte så att påven i Rom på något sätt kan vara dess huvud – nej, denne är ju antikrist, denna laglöshetens människa och fördärvets son, som upphöjer sig själv i församlingen mot Kristus och allt som kallas Gud; och honom kommer Herren att förgöra med glansen av Sin ankomst.8

7 Kol 1:18; Matt 28:18-20; Ef 4:11,12;

8 2 Thess 2:2-9

5.  Jesus utövar denna makt som Han på detta sätt blivit anförtrodd, genom att kalla ut ur världen, till Sig själv, genom Sitt Ords tjänst, genom Sin Ande, de som är givna åt Honom av Hans Fader,9 så att de ska vandra inför Honom på alla lydnadens vägar, som Han föreskriver dem i Sitt Ord.10 De som på detta sätt blivit kallade befaller Han även att leva tillsammans i enskilda sällskap, eller församlingar, för att de gemensamt ska bli uppbyggda och på tillbörligt sätt uträtta denna offentliga dyrkan som Han kräver av dem i Ordet.11

9 Joh 10:16; Joh 12:32;

10 Matt 28:20;

11 Matt 18:15-20

6. Dessa församlingsmedlemmar är heliga genom sin kallelse och visar synligt upp och bevisar (i och genom deras bekännelse och livsföring) sin lydnad till denna Kristi kallelse;12 och ger sitt frivilliga samtycke till att vandra tillsammans, i enlighet med Kristi bestämmelse; genom att hänge sig själva till Herren och den ene till den andre, genom Guds vilja, i uttrycklig undergivenhet till Evangeliets förordningar.13

12 Rom 1:7; 1 Kor 1:2;

13 Apg 2:41,42, 5:13,14; 2 Kor 9:13

7. Till var och en av dessa församlingar som därför har samlats, efter Hans sinne, som förklarats i Hans Ord, har Han givit all denna makt och myndighet som än behövs för att de ska kunna fortsätta med denna ordning i dyrkan och disciplin, som Han har inrättat för dem att iaktta; med bud och regler för det tillbörliga och rätta bruket och utövandet av denna makt.14

14 Matt 18:17, 18; 1 Kor 5:4, 5, 5:13, 2 Kor 2:6-8

8. En enskild församling, samlad och helt organiserad i enlighet med Kristi tanke, består av tjänstemän och medlemmar; och de tjänstemän som Kristus angivit ska utväljas och avskiljas av församlingen (som på detta sätt kallats och samlats), särskilt för att förrätta förordningarna och utföra sin makt eller plikt, som Han anförtror dem, eller kallar dem att göra, och som ska fortsätta ända till världens slut, är församlingsledare eller äldste, och församlingstjänare.15

15 Apg 20:17, 28; Fil 1:1

9. Sättet som angivits av Kristus för att kalla någon, passande och begåvad av den helige Ande, till en församlingsledares eller äldstes tjänst i en församling är: att han väljs till det genom en vanlig omröstning i församlingen själv;16 och högtidligt avskiljs genom fasta och bön, med handpåläggning av församlingens äldsteråd, om det finns några sådana i den sedan tidigare;17 och om en församlingstjänare att han utväljs genom samma typ av omröstning och avskiljs genom bön och samma typ av handpåläggning.18

16 Apg 14:23;

17 1 Tim 4:14;

18 Apg 6:3,5,6

10. Eftersom pastorernas arbete består i att ständigt vara till hands i Kristi tjänst, i Hans församlingar, i Ordets och bönens tjänst, med vakan över deras själar, som de som måste avlägga räkenskap inför Honom;19 åligger det församlingarna som de tjänar, att inte bara ge dem all tillbörlig respekt, utan också att dela med sig till dem av allt deras goda efter förmåga,20 så att de kan få en trygg försörjning utan att själva vara intrasslade i världsliga bestyr;21 och också kan utöva gästfrihet mot andra;22 och detta kräver naturens lag och vår Herre Jesu uttryckliga order, som har förordnat att de som predikar Evangeliet ska leva av Evangeliet.23

19 Apg 6:4; Hebr 13:17;

20 1 Tim 5:17,18; Gal 6:6,7;

21 2 Tim 2:4;

22 1 Tim 3:2;

23 1 Kor 9:6-14

11. Även om det åligger församlingsledarna eller pastorerna i församlingarna att vara beredda att predika Ordet, som befattning, är det inte så att arbetet med att predika ordet är särskilt begränsat till dem utan att också andra som är begåvade och utrustade till det av den helige Ande, och godkända och kallade av församlingen, får och bör utföra det.24

24 Apg 11:19-21; 1 Petr 4:10,11

12. Precis som alla troende är bundna att förena sig med särskilda församlingar, när och var de har denna möjlighet; så är också alla som släpps in i en församling med alla dess förmåner under dess granskning och styre, i enlighet med Kristi regel.25

25 1 Thess 5:14; 2 Thess 3:6,14,15

13. Inga församlingsmedlemmar som tagit anstöt av någonting och uträttat sin plikt gentemot den person de stött sig på, bör störa någon församlingsordning eller frånvara från församlingens sammankomster eller förrättning av några förordningar, på grund av ett sådant anstöt vid någon av deras medlemmar, utan de ska vänta på Kristus, i församlingens vidare förfaringssätt.26

26 Matt 18:15-17; Ef 4:2,3

14. Precis som varje församling, och alla dess medlemmar, är bunden att be kontinuerligt för alla Kristi församlingars goda och framgång,27 på alla platser och vid varje tillfälle, för att gynna var och en inom deras platser och kallelser, i att utöva sina gåvor och skänker, så bör församlingarna, när de planteras genom Guds försyn, för att kunna åtnjuta möjligheten och fördelen av det, ha gemenskap mellan varandra, för deras fred, ökade kärlek och ömsesidiga uppbyggelse.28

27 Ef 6:18; Ps 122:6;

28 Rom 16:1,2; 3 Joh 8-10

15. Om det uppkommer svårigheter eller skiljaktigheter, antingen i fråga om lära eller förvaltning, där antingen församlingarna i allmänhet är inblandade, eller någon viss enstaka församling, i deras frid, enhet och uppbyggelse; eller någon viss medlem eller medlemmar i någon församling tar skada, i eller genom något förfarande i granskning som inte följt sanning och ordning: är det i enlighet med Kristi sinne, att många församlingar som har gemenskap tillsammans, möts, genom sina budbärare, för att tänka igenom, och ge sina råd i och kring denna skiljefråga, och rapportera det till alla inblandade församlingar;29 emellertid är dessa samlade budbärare själva inte anförtrodda med någon församlingsmakt i dess rätta mening; eller med någon domskipning över församlingarna, att utföra några granskningar antingen av några församlingar eller individer; eller att påtvinga sina bestämmelser på församlingarna eller tjänstemännen.30

29 Apg 15:2,4,6,22,23,25;

30 2 Kor 1:24; 1 Joh 4:1