1. Herrens nattvard instiftades av Honom samma natt då Han blev förrådd, till att iakttas i Hans församlingar, ända till världens slut, för att ständigt minnas och visa hela världen att Han offrade Sig själv i Sin död,1 befästa de troendes tro i alla dess välsignelser, deras andliga näring och tillväxt i Honom, deras vidare engagemang i och för alla plikter de är skyldiga Honom; och att vara en inteckning och garanti på deras gemenskap med Honom, och med varandra.2

1 1Kor 11:23-26;

2 1Kor 10:16,17,21

2. I denna förordning blir Kristus inte offrad till Sin Fader, inte heller utförs alls något verkligt offer till syndernas förlåtelse för de levande eller döda, utan endast en åminnelse av den gång då Han offrade Sig själv på korset, en gång för alla;3 och en andlig offergåva av all möjlig lovprisning till Gud för detta.4 Så det påviska mässoffret, som de kallar det, är högst avskyvärt – en ärekränkning av Kristi eget offer, den enda blidkningen för alla de utvaldas synder.

3 Hebr 9:25,26,28;

4 1 Kor 11:24; Matt 26:26,27

3. Herren Jesus har i denna förordning bestämt att Hans förrättare ska be och välsigna brödets och vinets element och genom detta avskilja dem från ett gement, till ett heligt bruk, och ta och bryta brödet; ta bägaren, och då de delar ut till sig själva också ge båda till nattvardsgästerna.5

5 1Kor 11:23-26ff.

4. Att neka folket bägaren, tillbe elementen, lyfta upp dem eller bära runt dem för att de ska beundras, och reservera dem för något föregivet religiöst bruk – allt detta går stick i stäv med denna förordnings karaktär, och Kristi instiftelse.6

6 Matt 26:26-28, 15:9, 2 Mos 20:4,5

5.  De yttre elementen i denna förordning som tillbörligen åsidosatts till det bruk som Kristus förordnat, har en sådan relation till Honom som korsfäst, så att de med rätta, fast bara i bildlig bemärkelse, ibland uppkallas efter de saker de representerar, med andra ord, Kristi kropp och blod,7 men till sin substans och väsen är de fortfarande egentligen och endast bröd och vin, som de var innan.8

7 1Kor 11:27;

8 1Kor 11:26-28

6. Den lära som hävdar att brödets och vinets substans förändras och blir samma substans som Kristi kropp och blod – vanligtvis kallat transsubstantiation – efter en prästs konsekration, eller genom något annat sätt, är motbjudande, inte bara för Skriften,9 utan även för sunt förnuft och logik, omkullkastar förordningens karaktär och har varit, och är, orsak till mängder av vidskepelser – ja grov avgudadyrkan.10

9 Apg 3:21; Luk 14:6,39;

10 1Kor 11:24,25

7. Värdiga mottagare som utvändigt tar del av de synliga elementen i denna förordning, tar då också invändigt, genom tron, verkligen och faktiskt, dock inte köttsligen och kroppsligen, utan andligen emot, och när sig på, den korsfäste Kristus, och alla fördelarna av Hans död; Kristi kropp och blod är då alltså inte kroppsligen eller köttsligen, utan andligen närvarande för tron hos de troende i denna förordning, lika mycket som själva elementen är för deras yttre sinnen.11

11 1 Kor 10:16, 11:23-26

8. Inga okunniga och ogudaktiga människor är lämpade att åtnjuta gemenskap med Kristus och därför är alla dessa ovärdiga Herrens bord, och kan därför inte, utan att begå en stor synd mot Honom, medan de förblir sådana, ta del i dessa heliga hemligheter eller släppas fram dit;12 ja, den som tar emot dem på ett ovärdigt sätt, är skyldig till Herrens kropp och blod, och äter och dricker så en dom över sig själva.13

12 2 Kor 6:14,15;

13 1 Kor 11:29; Matt 7:6