1. Efter döden vänder människornas kroppar åter till jord och ser förgängelsen;1 men deras själar, som varken dör eller sover, då de existerar odödligt, vänder omedelbart åter till Gud som gav dem.2 De rättfärdigas själar görs då fullkomliga i helighet och tas emot i paradiset, där de är med Kristus och ser Guds ansikte i ljus och ära, och väntar på deras kroppars fulla förlossning;3 och de elakas själar kastas i helvetet; där de förblir i plåga och fullständigt mörker, i förvar till den stora domedagen;4 Skriften bejakar inte att det finns några andra än dessa två platser för själar som blivit skilda från sina kroppar.

1 1Mos 3:19; Apg 13:36;

2 Pred 12:7;

3 Luk 23:43; 2 Kor 5:1,6,8; Fil 1:23; Hebr 12:23;

4 Jud 6, 7; 1 Peter 3:19; Luk 16:23,24

2. På den sista dagen ska de av de heliga som finns vid liv inte sova, utan förvandlas;5 och alla de döda ska uppstå med precis samma kroppar, och inga andra;6 fast med andra kvaliteter, som ska bli återförenade med sina själar för evigt.7

5 1 Kor 15:51,52; 1 Thess 4:17;

6 Job 19:26,27;

7 1Kor 15:42,43

3. De orättfärdigas kroppar ska, genom Kristi makt, bli uppväckta till vanära; de rättfärdigas kroppar, genom Hans Ande, till ära, och göras i samma form som Hans egen ärofulla kropp.8

8 Apg 24:15; Joh 5:28,29; Fil 3:21