Baptistbekännelse från 1689
"Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst.”
Romarbrevet 10:10
Kapitel 6
OM MÄNNISKANS FALL, OM SYNDEN OCH OM DESS STRAFF
1. Även om Gud skapade människan rättsinnig och fullkomlig, och gav henne en rättfärdig lag, som hade varit henne till liv om hon hållit den, och som hotade med döden för brott mot den,1 var hon ändå inte länge kvar i detta hedrande tillstånd; då Satan använde ormens list för att underkuva Eva och sedan genom att hon förledde Adam, som, utan något tvång, villigt överträdde lagen de fått vid skapelsen, och det bud de fått, genom att äta den förbjudna frukten,2 vilket Gud behagade tillåta, enligt Sitt visa och heliga rådslut, då Han avsett att ordna det till Sin egen ära.
1 1 Mos 2:16,17;
2 1 Mos 3:12,13; 2 Kor 11:3
2. Våra urföräldrar föll genom denna synd från sin ursprungliga rättfärdighet och gemenskap med Gud, och vi lever i dessa, genom vilka döden kom över alla:3 då alla blivit döda i synd,4 och helt besudlade till alla förmågor och delar, till kropp och själ.5
3 Rom 3:23;
4 Rom 5:12ff.;
5 Titus 1:15; 1 Mos 6:5; Jer 17:9; Rom 3:10-19
3. Eftersom de är roten för, och genom Guds insättning, står på hela människosläktets plats och ställe, blev syndens skuld tillräknad, den förgängliga naturen överförd, till alla deras efterkommande, som härstammar från dem på naturlig väg,6 där de nu är, tillblivna i synd,7 och av naturen vredens barn,8 syndens tjänare, överlämnade åt att lida döden,9 och alla andra olyckor, såväl andliga, temporära och eviga, såvida inte Herren Jesus befriar dem.10
6 Rom 5:12-19; 1 Kor 15:21,22,45,49;
7 Ps 51:7; Job 14:4;
8 Ef 2:3;
9 Rom 6:20, 5:12;
10 Hebr 2:14,15; 1 Thess 1:10
4. Från dett ursprungliga fördärv, genom vilken de är fullständigt obenägna, inkababla och satta emot allt gott, och fullständigt böjda till all ondska,11 utgår alla faktiska överträdelser.12
11 Rom 8:7; Kol 1:21;
12 Jak 1:14,15; Matt 15:19
5. Den förgängliga naturen förblir, under detta liv, i de som blir pånyttfödda;13 och även om den förlåts och oskadliggörs genom Kristus, är den ändå, både i sig själv, och i dess första impulser, i sanning och behörigen, synd.14
13 Rom 7:18,23; Pred 7:20; 1 Joh 1:8;
14 Rom 7:23-25; Gal 5:17