1. Gammal är kyrkan, Herrens hus,

står, om än torn måste falla.

Murar så höga blir till grus,

ändå skall klockorna kalla,

kalla på gammal och på ung,

kalla på själ som trött och tung

drömt om den eviga vilan.

2. Icke i jordisk byggnad bor

den som serferna tjänar

Skuggor blott

av ett himmelkt kor

är dessa murade stenar.

Dock har han själv

för kärleks skull

skapat och rest ur stoft och mull

här mitt bland oss sin boning.

3. Vi är vår Herrens kyrkohus,

byggt utav levande stenar.