Klippa, Du som brast för mig, 

låt mig gömma mig i Dig. 

Vattnet, blodet som går fram, 

från Ditt hjärta, o Guds Lamm, 

låt det bli en dubbel bot, 

för min synd och lagens hot.

Om jag strävar aldrig så, 

räcker ej min kraft ändå 

till att lyda helt Din lag. 

Om jag gråter natt och dag, 

står dock syndens fläckar kvar. 

Blott i Dig jag frälsning har. 

Intet kan jag giva Dig. 

Till Ditt kors jag sluter mig. 

Naken, Dig om kläder ber, 

hjälplös, upp till nåden ser. 

Jag förgås, om inte Du 

i Din källa tvår mig nu. 

Vid vart flyktigt andedrag, 

och när jag skall dö en dag, 

när till okänt land jag går, 

när inför Din dom jag står, 

Klippa, Du som brast för mig,

låt mig gömma mig i Dig.