O HERRE GUD, SOM LEVER I EVIGHETEN,

Himlarna vittnar om din härlighet,

jorden dina rikedomar,

universum är ditt tempel,

din närvaro fyller oändligheten,

ändå har du utifrån ditt välbehag skapat livet, och förmedlat glädjen;

du har gjort mig till vad jag är, och gett mig vad jag har;

i dig lever jag, rör mig och är till;

Din försyn har satt gränserna för min boning,

och visligt handskats med alla mina angelägenheter

Jag tackar dig för dina rikedomar till mig i Jesus,

för den klara uppenbarelsen av honom i ditt Ord,

där jag ser hans Person, karaktär, nåd, härlighet, ödmjukhet, lidande, död, och uppståndelse;

Ge mig en ständig förnimmelse av hans fortsatta räddningsaktion,

och ropa med Job, ”Jag är ringa”,

med Petrus, ”Herre, hjälp mig!”,

med publikanen: ”Gud, var nådig mot mig, syndare”.

Underkuva i mig kärleken till synden och låt mig få känna behovet av återupprättelse,

såväl som förlåtelse, så att jag kan tjäna och glädjas över dig för alltid.

Jag kommer till dig i detta ensamt rådande namnet Jesus,

med ingeting av mig själv att bär fram,

inga gärningar, ingen värdighet, inga löften.

Jag är ofta vilsekommen, medvetet i motstånd mot din auktoritet,

och missbrukar ofta din godhet;

Mycket av min skuld uppkommer genom mina andliga privilegier,

min låga uppskattning av dem och misslyckadet att använda dem till min fördel.

Men jag är inte vårdslös angående din ynnest eller utan hänsyn till din härlighet;

Imponera mig med en djup känsla av din allestädesnärvaro,

att du är runtomkring min stig, mina vägar, då jag lägger mig ner och vid mitt slut.