top of page

Fig Trees bekännelser

Kristna bekännelser är formella uttalanden av tro som ofta används av kyrkliga samfund för att definiera och klargöra deras teologiska positioner. De har historiskt sett tjänat som en grund för enhet inom en kyrka eller ett samfund och har hjälpt till att skilja en grupp kristna från en annan baserat på deras teologiska övertygelser.

Positiv roll:

Enhet: Bekännelserna ger en gemensam grund för tro som kan förena medlemmar inom ett samfund.

 

Undervisning: De fungerar som pedagogiska verktyg för att undervisa medlemmar om kyrkans läror.

 

Skydd: De tjänar som en barriär mot teologiska avvikelser och hjälper till att bevara kyrkans ortodoxi.

 

Klargörande: I tider av teologisk förvirring eller kontrovers kan bekännelser klargöra kyrkans ståndpunkt.

 

Varning:
Även om bekännelser spelar en viktig roll inom kristendomen, är det avgörande att närma sig dem med en källkritisk inställning. De är mänskliga dokument och kan därför innehålla fel eller brister. De bör inte ses som oföränderliga sanningar utan snarare som reflektioner av den teologiska förståelsen vid den tidpunkt då de skrevs. Alltid bör Skriften vara den högsta auktoriteten, och alla bekännelser bör jämföras och vägas mot den.

Apostoliska Bekännelsen

Apostoliska Bekännelsen

Apostoliska Bekännelsen

Denna trosbekännelse läser vi under söndagens högmässa och har sitt ursprung från den fornkristna församlingen från tidigt 200-tal i samband med dop.

Nicenska Bekännelsen

Nicenska Bekännelsen

Nicenska Bekännelsen

Nicenska Trosbekännelsen som formulerades av konciliet i Nicea år 325. Texten fick sedan sin slutgiltiga grekiska utformning vid konciliet i Konstantinopel år 381.

bottom of page