1 O, att du lät himlen rämna

och kom hit ner,

så att bergen skakade inför dig,

2 som när eld antänder ris

och elden får vattnet att sjuda,

så att ditt namn blir känt

för dina ovänner

och hednafolken darrar för dig.

3 När du gjorde fruktansvärda gärningar,

som vi inte kunde vänta oss,

då steg du ner

och bergen skälvde inför dig.

4 Aldrig någonsin har man hört,

aldrig har något öra uppfattat,

aldrig har något öga

sett en annan Gud än dig

handla så mot dem

som väntar på honom.

5 Du kom för att hjälpa dem

som övade rättfärdighet

med fröjd,

dem som på dina vägar

tänkte på dig.

Men se, du blev vred,

ty vi syndade.

Vi har gjort så länge;

skall vi någonsin bli frälsta?

6 Vi är alla orena,

alla våra rättfärdiga gärningar är som en smutsig klädsel.

Vi kommer alla att vissna som löv.

Som löv förs bort av vinden

kommer vi att föras bort

av våra missgärningar.

7 Det finns ingen som åkallar

ditt namn,

ingen som vaknar upp

för att hålla sig till dig.

Ty du har dolt ditt ansikte för oss,

du låter oss gå under

genom vår missgärning.

8 Men Herre, du är vår Fader.

Vi är leret, och du är den

som danat oss,

vi är alla verk av din hand.

9 Var då inte omåttligt vred, Herre,

tänk inte för alltid

på vår missgärning.

Tänk på att vi alla är ditt folk.

Jesaja 64:1-9