HERRE, HÖG OCH HELIG, ÖDMJUK OCH SAKTMODIG,

där jag lever i djupen, men ser dig på höjderna,

omsluten av syndens berg ser jag din härlighet.

Låt mig lär mig i paradoxerna

att vägen ner är vägen upp,

att vara lågt är att vara högt,

att det förkrossande hjärtat är det helade hjärtat,

att den ångerfulla anden är den glada anden,

att den själ som lever i omvändelse är en segerrik själ,

att äga ingenting är att äga allt,

att bära korset är att bära kronan,

att ge är att ta emot,

att dalgången är platsen där visioner föds.

Herre, på dagtid kan stjärnor ses från de djupaste brunnar,

och ju djupare brunnen är desto klarare lyser stjärnorna;

Låt mig finna ditt ljus i mitt mörker,

ditt liv i min död,

din glädje i min sorg,

din nåd i min synd,

din rikedom i min fattigdom,

din härlighet i min dal.