1. Gud gav Adam en lag om allomfattande lydnad, skriven i hans hjärta, och en särskild föreskrift om att inte äta frukten från kunskapens träd om gott och ont;1 genom detta band Han honom och alla hans efterkommande till personlig, fullständig, bokstavlig och evig lydnad;2 utlovade liv om den uppfylldes och hotade med död om den blev bruten, och klädde honom i kraft och förmåga att hålla den.3

1 1Mos 1:27; Pred 7:29;

2 Rom 10:5;

3 Gal 3:10,12

2. Samma lag som först skrevs i människans hjärta fortsatte vara en fullkomlig regel för rättfärdighet efter fallet,4 och överlämnades av Gud på Sinai berg, i tio budord, inskriven på två stentavlor, där de fyra första innehåller vår plikt gentemot Gud, och de andra sex vår plikt gentemot människor.5

4 Rom 2:14,15;

5 5 Mos 10:4

3. Förutom denna lag, som allmänt kallas morallag, behagade det Gud att ge Israels folk ceremonilagar, som innehöll flera representativa förordningar, delvis i fråga om dyrkan, som förebådade Kristus, Hans behagfulla karaktärsdrag, handlingar, lidanden och välgärningar;6 och som delvis höll fram diverse instruktioner för moraliska plikter.7 Alla dessa ceremonilagar, som endast var tillsatta fram till de nya tingens ordning, är genom Jesus Kristus, den sanne Messias och ende lagstiftaren, som rustats med kraft från Fadern till detta syfte, upphävda och borttagna.8

6 Hebr 10:1; Kol 2:17

7 1 Kor 5:7;

8 Kol 2:14,16,17; Ef 2:14,16

4. Till dem gav han även olika rättslagar, som upphörde tillsammans med detta folks stat, vilket innebär att ingen nu är förpliktigad av dessa lagar i kraft av denna institution; och endast deras allmänna moraliska principer för rättvisa har fortsatt moraliskt värde.9

9 1 Kor 9:8-10

5. Morallagen binder alla för evigt, så väl rättfärdiggjorda människor som andra, till att lyda den,10 och detta inte bara i fråga om dess innehåll, utan även med hänseende på Gud, Skaparens, auktoritet, som gav den;11 inte heller upphäver Kristus i Evangeliet på något sätt denna skyldighet, utan skärper den desto mer.12

10 Rom 13:8-10; Jak 2:8,10-12;

11 Jak 2:10,11;

12 Matt 5:17-19; Rom 3:31

6. Även om sanna troende inte är under lagen som ett gärningarnas förbund, att rättfärdigas eller fördömas utifrån den,13 är den ändå till stor nytta för dem såväl som för andra, i det att den är en regel för livet, som informerar dem om Guds vilja och om deras plikt och leder och binder dem att vandra i enlighet med den; också i att de upptäcker de syndiga föroreningarna i deras naturer, hjärtan och liv, så att de kan rannsaka sig själva igenom den och så komma längre i överbevisning om, skam för, och hat mot, synden;14 tillsammans med en klarare syn av vilket behov de har av Kristus och Hans fullkomliga lydnad; den är likadant till nytta för de pånyttfödda att tygla deras fördärv, i det att den förbjuder synden; och dess hot tjänar till att visa vad även deras synder förtjänar, och vilka pinor de kan förvänta sig för dem i detta liv, även om de är befriade från dess förbannelse och oförmildrade stränghet. Dess löften visar dem likadant Guds bifall till lydnaden, och vilka välsignelser de kan förvänta sig när de utför den, men inte för att de är skyldiga det genom att lagen är ett gärningarnas förbund. Därför är det så att människans goda gärningar och avhållsamhet från det onda, eftersom lagen uppmuntrar till det förra och avskräcker från det senare, inte är något bevis på att hon är under lagen och inte under nåden.15

13 Rom 6:14; Gal 2:16; Rom 8:1, 10:4;

14 Rom 3:20, 7:7ff.;

15 Rom 6:12-14; 1 Petr 3:8-13

7. Inte heller står de ovan nämnda bruken av lagen emot Evangeliets nåd, utan de stämmer på ett ljuvligt sätt överens med den,16 då Kristi Ande betvingar och gör människans vilja kapabel till att göra detta som Guds vilja, som uppenbaras i lagen, kräver, fritt och glatt.17

16 Gal 3:21;

17 Hes 36:27